idag å är igår va det sånna där dagar!

mycket dåliga dagar med andra ord. jag å jimmy tjafsade hela dagen igår. han säger att vissa dagar kvittar det å att han börjar ge upp hoppet om oss mindre skoj.
men han försöker ju inte heller göra det bättre=(.
och det krävs faktiskt två för att dansa tango säger dom och det låter ju vättigt.
som idag skulle han komma hit efter jobbet och sova här eftersom han är ledig i morgon. men nä nu ska han helt plötsligt tvätta i morgon bitti vi bestämde i söndags han skule hit idag.
är det så svårt att ta sig lite tid att palla sig hit? till sin familj?
han har varit hos mig 2 jävla gånger sen han flyttade. alla andra gånger får jag komma till han.
ska det va så svårt att offra en halvtimmes promenad för att träffa sin flickvän om inte annat för att träffa sin son?
mitt tålamod börjar ta slut.
varför ska jag försöka när inte han gör det?
ska jag gå runt i ovisshet å bara vänta på att bli dumpad?
ska det va så här svårt och ska man må så här dåligt?
han får fan allt serverat på ett silverfat!!
börjar tröttna nu. blir väldigt ledsen och förvirrad av allt detta.
jag orkar inte mer.
ska bara jag hålla hoppet om oss två vid liv?
mitt psyke är nere på noll just nu men aldrig någon som sagt att livet är en dans på rosen men måste väl finnas en gräns?
snurrar mycket i huvudet nu.
men nu ska jag hämta liam på dagis!